Jag är rädd. Rädd att jag ska bli sårad. Jag är så lycklig nu. Jag mår så bra. Min familj och mina otroliga vänner. Alla är så underbara. Jag har blivit som en ny person. Inget mer skit. Allt är uppåt. Men jag är ändå rädd att bli mer trasig än vad jag är. Jag behöver vara såhär glad. Annars funkar inget. Jag har hittat mig själv, hittat mina nära vänner, blivit kär. Allt känns bra! Sommaren är snart här och jag ska leva livet. Sista sommaren innan jag är 18. Då börjar det. Då kan jag vara fri! Jag vill flyga fritt som en fågel. Bara sväva, le och må bra! Tack vare mina fina i min omgivning har jag nästan kunnat glömma att jag är trasig. Jag vågar leva, jag vågar ha kul! Och ja, det känns underbart. Inget får fan stoppa mig nu. Inget får komma ivägen!  Inget kan stoppa mig nu. Inget.