Just nu är jag jävligt trött på folk som dömer mig. Jag är bisexuell, jag älskar de och står för det! Men de gör mig inte till en kille. Jag klär mig varierande, ena dagen i klack andra dagen i vans. men de gör inte mig till en kille. Jag älskar bilar och åker gärna bräda men de gör mig inte till en kille. Jag tål en del men de gör mig fortfarande inte till en kille. Jag är mig själv fullt ut och står för det och ni som trycker ner mig verkar inte stå för vilka ni är. Antingen så är ni anonyma eller så smutsar ni ner mig för att jag vågar vara jag! Lägg av. Jag är en älskvärd person som alla andra som älskar livet. Även fast det varit tufft som fan för mig. Jag älskar mina vänner och min kära familj. Jag har allt jag behöver, oavsett om jag inte skiter pengar!

Jag säger vad jag tycker och är alltid ärlig men bara för allt detta betyder det inte att ni kan kalla mig vad ni vill eller göra vad ni vill med mig. Som sagt jag tål mycket men inte allt. Jag har också känslor. Jävligt många känslor i denna lilla kroppen!!! Tro inte att ni kan leka hur mycket ni vill med mig bara för att jag skrattar när ni säger det istället för att gråta!

Älska mig för den jag är eller gå vidare.

Jag blir så förbannad på skitsnack!! ! :)

Verkar bli en jobbig natt. Tårarna är nära. Gillar inte att visa mig svag, men alla har en gräns. Och jag är en människa precis som alla andra. Tål liksom inte allt. Försöker tänka positivt men i varje positiva tanke dyker något negativt upp. De jobbigaste är nog dagarna, dessa långa dagar. Då jag innan haft sömnlösa nätter. Dagarna som känns evighets långa och fyllda av saker som seriöst bara irriterar mig. Mina humörsvägningar är enorma. Kan sitta och skratta sen säger någon något som inte alls är så farligt så tänder jag till så enormt snabbt. Jag kan vara otrevlig lätt, men detta är ändå inte jag. Jag känner igen mig som fylld av energi, med de eviga leendet på läpparna och kämpar glöden. Tjejen som alltid ställer upp, även om det är fiender så finns jag. Men på senare tid har jag liksom bara tappat lusten. Borde inte låta detta negativa övervinna och fortsätta trycka ner mig. Vet att jag är stark innerst inne. Men som sagt det är inte alltid lätt. Tack vara det jag gått igenom i mitt liv har jag lärt mig att snabbt gå vidare. Men ibland är de svårare än vanligt. Hoppas det ordnar sig snart. Saknar mig själv. Låter konstigt, men man ska älska sig själv. Det är vikitgt!!! Annars kan andra saker rasa samman, precis som nu. Ska leta vidare efter mina förlorade pusselbitar imorgon! Godnatt

Ibland brukar jag blunda och drömma mig långt härifrån. Då jag är med min familj, har min fina pojkvän vid min sida. Leendet på läpparna och alla kan känna kärleken oss emellan! Då är jag hemma.