skriver av mig lite
Verkar bli en jobbig natt. Tårarna är nära. Gillar inte att visa mig svag, men alla har en gräns. Och jag är en människa precis som alla andra. Tål liksom inte allt. Försöker tänka positivt men i varje positiva tanke dyker något negativt upp. De jobbigaste är nog dagarna, dessa långa dagar. Då jag innan haft sömnlösa nätter. Dagarna som känns evighets långa och fyllda av saker som seriöst bara irriterar mig. Mina humörsvägningar är enorma. Kan sitta och skratta sen säger någon något som inte alls är så farligt så tänder jag till så enormt snabbt. Jag kan vara otrevlig lätt, men detta är ändå inte jag. Jag känner igen mig som fylld av energi, med de eviga leendet på läpparna och kämpar glöden. Tjejen som alltid ställer upp, även om det är fiender så finns jag. Men på senare tid har jag liksom bara tappat lusten. Borde inte låta detta negativa övervinna och fortsätta trycka ner mig. Vet att jag är stark innerst inne. Men som sagt det är inte alltid lätt. Tack vara det jag gått igenom i mitt liv har jag lärt mig att snabbt gå vidare. Men ibland är de svårare än vanligt. Hoppas det ordnar sig snart. Saknar mig själv. Låter konstigt, men man ska älska sig själv. Det är vikitgt!!! Annars kan andra saker rasa samman, precis som nu. Ska leta vidare efter mina förlorade pusselbitar imorgon! Godnatt
Ibland brukar jag blunda och drömma mig långt härifrån. Då jag är med min familj, har min fina pojkvän vid min sida. Leendet på läpparna och alla kan känna kärleken oss emellan! Då är jag hemma.